---

Biography of
Abu Ishaq Ibrahim ibn Adham
in al-Risala al-Qushayriyya

---

He was from the region of Balkh. He was a king´s son. He went out hunting one day and came across the tracks of an animal, a fox or a rabbit. While he was following it, a voice from the unseen called to him, “O Ibrahim! Is it for this that you were created? Is it to this that you were commanded?” Then it called again, from the pommel of his saddle, “By God, it is not for this that you were created, and it is not to this that you were commanded!” He got off his horse and, meeting with one of his father’s shepherds, took the man’s woolen garment, put it on, and gave him in exchange his horse and all he had with him. Then he went into the desert. Later he came to Makkah, where he met Sufyan al-Thawr and al-Fudayl bin Iyad , and went on to Damascus, where he died.

He used to eat from the work of his own hands, serving as a reaper and a watchman over orchards and so forth, although in the desert he had met a man who had thought him the Greatest Name of God, so that he prayed by it. Then he met Khidr [the immortal guide and protector of seekers], who told him, “It was my brother the prophet David who taught you the Greatest Name.”

(We were told this by Shaykh Abd-al-Rahman Muhammad bin al-Husayn al-Sulami who said that Ibrahim bin Bashshar related, “I met Ibrahim bin Adham and asked, “Tell me how you bevame involved with all this.” And he recalled what is given above)

Ibrahim bin Adham and asked had great care for the moral impact for every action. It is reported that he said, “Heal your eating, and you need not pray all night and fast all day.” It is said that he mostly prayed, “O my God, transport me from the humiliation of disobedience to You to the honor of obedience to You.”

Someone told Ibrahim bin Adham, “The price of meat has become high.” He said, “Cut the price!” – meaning, “Don’t buy it!” – and he recited:


Muhammad bin al-Husayn told us that Ibrahim bin Adham said to a man circumambulating the Kabah, “Know that you will not attain the degree of the righteous until six difficult yhings become possible for you. The first: closing the door of ease and opening the door of hardship. The second: closing the door of honor and opening the door of humiliation. The third: closing the door of comfort, and opening the door of effort. The fourth: closing the door of sleep and opening the door of wakefulness. The fifth: closing the door of wealth and opening the door of poverty. The sixth: closing the door of expectations, and opening the door of readiness of death.”

While Ibrahim bin Adham was guarding a vineyard a soldier passed by and demanded, “Give me some of these grapes.” He refused. “Their owner did not so order me.” The soldier began to beat him with his whip. Ibrahim bowed his head, saying, “Strike a head that has so often revolted against God!” The man was unable to continue, and went away.

Sahl bin Ibrahim said, “I was a friend of Ibrahim bin Adham, and I fell sick. He took upon himself the expense of my illness. I developed a craving for something, so he sold his donkey and spent the price of it on me. When I recovered, I asked, “O Ibrahim, where is your donkey?” He said, “We sold it.” I said, “Then on what shall I ride?” He said, “O my brother, om my shoulders.” And he carried me three day’s journey.”

---

Biografi
Abu Ishaq Ibrahim ibn Adham
ur al-Risala al-Qushayriyya
övers. Göran Ogén

---

1. Abū Ishāq Ibrāhīm bin Adham bin Mansūr(1)

1. [Han] härstammade från Balkh {må Gud finna behag i honom!} och var av kunglig börd. En dag gav han sig ut på jakt och stötte då på en räv eller en hare, som han fortsatte att förfölja, när en röst ropade till honom: »O Ibrāhīm! Är det till detta du är skapt? Eller har du beordrats att göra det?» Därpå ropade rösten ännu en gång till honom från sadelbommen: »Vid Gud, inte är du skapt till detta! Och inte har du beordrats att göra det!» Därpå steg Ibrāhīm ned från sitt riddjur och träffade då på en av sin faders herdar, tog ullklädnaden som herden bar, drog den på sig och gav sin häst och allt han ägde till herden. Därefter begav han sig ut i öknen, besökte sedan Mekka - där han umgicks med Sufyān al-Thawrī och Fudayl bin cIyād - och slutligen Syrien, där han avled [år 160 (776-77 A.D.].

2. Han brukade äta vad hans händers arbete inbringade från skördearbete och bevakning av trädgårdsanläggningar och liknande.

3. I öknen såg han en man som lärde honom Guds mäktigaste namn(2), och hädanefter bad han i det namnet. Så såg han al-Khādir(3) {frid vare med honom!} som sade till honom: »Ja, min broder Dāwūd(4) har lärt dig Guds mäktigaste namn.»

4. Sufimästaren Abū cAbd al-Rahmān al-Sulamī {Gud förbarme sig över honom!} har förtäljt oss följande, och han hade hört det från Muhammad bin al-Husayn bin al-Khashshāb, som hört det från Abū al-Hasan cAlī bin Muhammad al-Misrī, som hört det från Abū Sacīd al-Kharrāz, som hört det från Ibrāhīm bin Bashshār som hade sagt: »Jag umgicks med Ibrāhīm bin Adham och bad honom berätta för mig hur det hela började för hans del, och då nämnde han detta (händelsen i öknen).»

5. Ibrāhīm bin Adham lade stor vikt vid gudaktigt leverne. Det berättas att han sade: »Tillred dig god mat! Och kom ihåg att det inte finns något att invända mot dig ifall du inte vakar om natten och inte fastar om dagen!»

6. Det sägs också att hans vanligaste bön var: »O Gud! För mig bort från den vanvördiga olydnaden mot Dig och fram till den ärevördiga lydnaden mot Dig!»

7. När man beklagade sig för Ibrāhīm bin Adham att köttet var dyrt sade han: »Se då till att det blir billigt!», det vill säga: »Köp det inte!» Om detta sjöng han följande strof:

Om något är för dyrt för mig avstår jag från det!
Så därför är det allra billigaste det som är för dyrt [för mig]!

8. Muhammad bin al-Husayn {förbarme sig Gud den högste över honom!} förtäljde oss, att han hört från Mansūr bin cAbd Allāh något, som denne hört från Muhammad bin Hāmid, som hört det från Ahmad bin Khidrūya, som berättade att Ibrāhīm bin Adham angående det rituella varvet runt Kaba(5)[-helgedomen] hade sagt: »Kom ihåg att du inte når upp till de frommas nivå förrän du passerat följande sex hinder:
   [1] att du stängt den dörr som leder till en bekväm tillvaro och istället öppnat den som leder till en besvärlig;
   [2] att du stängt den dörr som leder till upphöjelse och istället öppnat den som leder till förnedring;
   [3] att du stängt den dörr som leder till avspänning och istället öppnat den som leder till anspänning;
   [4] att du stängt den dörr som leder till sömn och istället öppnat den som leder till vakenhet;
   [5] att du stängt den dörr som leder till rikedom och istället öppnat den som leder till fattigdom;
   [6] att du stängt den dörr som leder till förväntan och istället öppnat den som leder till förberedelse för döden.»

9. Ibrāhīm bin Adham höll uppsyn över en vingård när en soldat passerade förbi honom och sade: »Låt oss få smaka dessa druvor!» Ibrāhīm svarade: »Vingårdens ägare har inte gett mig order om det.» När soldaten då började slå honom med sin piska böjde Ibrāhīm ned huvudet och sade: »Var så god och slå ett huvud som länge nog varit olydigt mot Gud!» Då förlorade mannen sin kraft och gick därifrån.

10. Sahl bin Ibrāhīm berättade följande: »Jag var tillsammans med Ibrāhīm bin Adham, men så blev jag sjuk, och då spenderade han sina besparingar på mig. När jag kvicknade till och fick tillbaks min aptit sålde han sin åsna och spenderade allt han fick för den på mig, och efter att ha återhämtat mig frågade jag honom 'O Ibrāhīm! Var är åsnan?', och han svarade 'Den har jag sålt'. 'Vad skall jag då rida på?' sporde jag honom, och han svarade 'O broder! På min rygg!'. Och så bar han mig tre etapper.»

 

---

1) Död 160/776-77. Erik Hermelins översättning av kapitlet om Ibrāhīm bin Adham i cAttārs Tadhkiratu'l-awliyā´ finns att läsa i hans TAZKIRATÚL'L-AWLIYÁ - VÄNNERNAS MINNE, del I, pp. 165-195; klicka på länken för en digital version av denna text.

2) Guds mäktigaste namn: Gud har nittionio namn enligt islamisk tradition, men i islamisk mystik även ett hundrade namn som är dolt för vanliga människor men ibland uppenbaras av Gud för Hans utvalda.

3) Al-Khadir / Al-Khidr: »Den Gröne»: en mytisk gestalt som identifieras med Moses följeslagare i Koranen 18:64 sqq. (Ur Zetterstéens översättning: Och funno en av våra tjänare, som vi visat barmhärtighet och meddelat kunskap från oss. Och Mose sade till honom: »Får jag följa dig på det villkor, att du undervisar mig om sådant, som är rätt och varom du själv blivit undervisad?» Och han svarade: »Du kan förvisso aldrig hava tålamod med mig. Och huru skulle du kunna hava tålamod med det, som du icke fattat med din kunskap?» Då sade han: »Du skall finna mig tålig, om Gud vill, och jag skall icke sätta mig upp emot dig i någonting.» Han svarade: »Om du följer mig, så spörj mig ej om någonting, förrän jag yttrar någonting därom till dig!») Al-Khadir / Al-Khidr betraktas ömsom som en profet och ömsom som en gudsvän och förebild för sufier.

4) Dāwūd: bibliske kung David men också en smord profet enligt islamisk tradition. 

5) Kaba [kacba]: den stora kub, i vilken en svart sten finns inmurad. Den står mitt i centralhelgedomen i Mekka, och runt den skall pilgrimmen [al-hādjdj] gå sju varv motsols i samband med pilgrimsfärden [al-hadjdj] och då vidröra, eller helst kyssa, stenen, som enligt islamisk tradition gavs av ängeln Gabriel till Ismail.

Hazrat Ibrahim Adham lived in Alexandria in Egypt. He wandered to Syria,  and stayed there for twenty-four years. He worked in its gardens as a  gardener and eats nothing unless he pays for it. He died going to Jihad with a bow in his hand. It had been told that the reason for his religious  behavior is that his mother delivered him in Makkah during Al-Hajj and his  father used to ask pilgrims to pray for him to be a good Muslim. He had died   in the Hijri year 161.

---