Ur Första avsnittet:
Om längtan och kärleken till honom
(fred och välsignelser vare med honom)
|
Måhända
minnet av dem
som lägrat vid Dhu Salam (1)
Får tårefloder från dina ögon att blandas med
blod.
Eller är det vinden som blåser upp ifrån Kazhimah
Eller en blixt som far genom mörkret vid Idam?
|
أَمِنْ تَذَكُّرِ جِيرَانٍ
بِذِي
سَلَمٍ
مَزَجْتَ دَمْعًا جَرَى مِنْ مُقْلَةٍ
بِدَمِ
أَمْ هَبَّتِ الرِّيحُ مِنْ تِلْقَاءِ كَاظِمَة
وَأَوْمَضَ البَرْقُ فِي الظُلْمَاءِ مِنْ إِضَم
|
Hur är
det
fatt med dina
ögon?
De flödar
över fast du ber dem sluta
Och vad har hänt med ditt hjärta?
Det flyr i
hänryckning
fast du ber det komma till sans
Tror den förälskade att hans kärlek kan döljas
Medan hans (ögon) gjuter (tårar) och (hjärtat)
glöder (av kärlekseld)?
|
فَمَا لِعَيْنَيْكَ إِنْ
قُلْتَ
أكْفُفَا هَمَتَا
وَمَا لِقَلْبِكَ إِنْ قُلْتَ اسْتَفِقْ
يَهِمِ
أَيَحْسَبُ الصَّبُّ أَنَّ الحُبَّ مُنْكَتِمٌ
مَا بَيْنَ مُنْسَجِمٍ مِنْهُ
وَمُضْطَرِمِ
|
Vad om ej
åtrå
får dig att gråta över
ruinerna
Och gör dig sömnlös vid minnet av cypressen och de
kända platserna.
Hur kan du neka din kärlek sedan du överbevisats
Av två trovärdiga vittnen – svaghet och gråt?
Din trånad har etsat två fåror i dina kinder:
(Din bleka hys) gula blomma mot (ditt blods) röda ros.
|
لَوْلاَ
الهَوَى لَمْ تَرِقْ دَمْعًا عَلَى طَلَلِ
وَلاَ أَرِقْتَ لِذِكْرِ البَانِ
وَالْعَلَمِ
فَكَيْفَ تُنْكِرُ حُبًّا بَعْدَمَا شَهِدَتْ
بِهِ عَلَيْكَ عُدُولُ الدَّمْعِ وَالسِّقَمِ
وَأَثْبَتَ الوَجْدُ خَطَّيْ عَبْرَةٍ وَضَنىً
مِثْلَ البَهَارِ عَلَى خَدَّيْكَ وَالعَنَمِ
|
Ja, synen
av
den
jag älskar
håller mig vaken om natten
och kärleken har förvandlat glädje till kval
O du som förebrår mig för min rena kärlek (2),
jag ber dig ursäkta mig – vore du rättvis skulle du
inte klandra.
|
نَعَمْ سَرَى طَيْفُ مَنْ
أَهْوَى
فَأَرَّقَنِي
وَالحُبُّ يَعْتَرِضُ اللَّذَّاتَ
بِالأَلَمِ
يَا لاَئِمِي فِي الهَوَى العُذْرِيِّ مَعْذِرَةً
مِنِّي إِلَيْكَ وَلَوْ أَنْصَفْتَ لَمْ
تَلُمِ
|
Fotnoter:
(1) Genom
att nämna Dhu
Salam – en plats som ligger mellan Mekka och Medina – och andra
ställen i området kring Medina, leder imam al-Busiri
tankarna till föremålet för sin kärlek utan att
direkt uttala hans namn.
(2) al-hawa al-`udhriyy –
uttrycket hänför sig till en
arabisk stam, Banu `Udhra, vars män var lika kända för
sin passionerade kärlek som kvinnorna för sin sedesamhet.
Banu `Udhra frambragte många stora skalder, bland dem Jamil, vars
hela liv och dikt kretsade kring kärleken till Buthaina. Denna
diktgenre, som tidsmässigt ligger i brytningen mellan Islam och
Jahiliyyah, ger uttryck för ouppfylld längtan och kärlek
som överförts till det själsliga planet.
|
Ur Tredje
avsnittet:
Om hans goda föredöme och utmärkta karaktär
(fred och välsignelser vare med honom)
|
Jag
har svikit hans föredöme
- han som lyst upp
(nattens) mörker (med bön)
tills det hans fötter värkte av svullnad (3)
Han band mot hungern (ett band runt) magen
och fäste en sten mot sin kostbara hy
När höga berg klädde sig i guld för att fresta honom
såg han med högburet (huvud) (ned) på dem |
ظَلَمْتُ
سُنَّةَ مَنْ أَحْيَا الظَّلاَمَ إِلىَ
أَنْ اشْتَكَتْ قَدَمَاهُ الضُّرَّ مِنْ
وَرَمِ
وَشَدَّ مِنْ سَغَبٍ أَحْشَاءَهُ وَطَوَى
تَحْتَ الحِجَارَةِ كَشْحًا مُتْرَفَ
الأَدَمِ
وَرَاوَدَتْهُ الجِبَالُ الشُّمُّ مِنْ ذَهَبٍ
عَنْ نَفْسِهِ فَأَرَاهَا أَيَّمَا شَمَم
|
Hans
måttfullhet var i nöd beprövad,
nej, nöd kan inte rå på den högsinnade.
Hur skulle nöd kunna fästa honom vid världen
när världen - vore det ej för honom - ej skulle bringats
till existens (4) |
وَأَكَّدَتْ
زُهْدَهُ فِيهَا ضَرُورَتُهُ
إِنَّ الضَرُورَةَ لاَ تَعْدُو عَلىَ
العِصَمِ
وَكَيْفَ تَدْعُو إِلىَ الدُّنْيَا ضَرُورَةُ مَنْ
لَوْلاَهُ لَمْ تُخْرَجِ الدُّنْيَا مِنَ العَدَم
ِ
|
Muhammad,
mästare över två världar(5), över
två folkslag(6),
över två nationer – araber och alla andra folk |
مُحَمَّدٌ
سَيِّدُ الكَوْنَيْنِ وَالثَّقَلَيْـ
ـنِ وِالفَرِيقَيْنِ مِنْ عُرْبٍ وَمِنْ عَجَمِ
|
(...)
|
|
Han är
fulländad i (inre) väsen och yttre skepnad
Och sedan utvald och högt uppburen(7) av Den som skapat
allt
levande
Av ädla egenskaper finns ej hans like
En odelbar juvel är hans nobla väsen |
فَهْوَ
الذِّي تَمَّ مَعْنَاهُ وَصُورَتُهُ
ثُمَّ اصْطَفَاهُ حَبِيبًا بَارِئُ
النَّسَمِ
مُنَزَّهٌ عَنْ شَرِيكٍ فيِ مَحَاسِنِهِ
فَجَوْهَرُ الحُسْنِ فِيِهِ غَيْرُ مُنْقَسِمِ
|
Avhåll
dig
från vad
de kristna hävdar om sin
Förkunnare(8),
Döm sedan själv och tillgrip (förutom detta) de
högsta lovord du kan
Och tillskriv hans personlighet de mest förnäma egenskaper
Och tillmät hans höga rang så högt
majestät du vill.
Ty Allah's Sändebuds företräden har inga gränser
Som någon talare kan uttrycka med sin mun. |
دَعْ مَا
ادَّعَتْهُ النَّصَارَى فيِ نَبِيِّهِمِ
وَاحْكُمْ بِمَا شِئْتَ مَدْحًا فِيهِ
وَاحْتَكِمِ
وَانْسُبْ إِلىَ ذَاتِهِ مَا شِئْتَ مِنْ شَرَفٍ
وَانْسُبْ إِلىَ قَدْرُهُ مَا شِئْتَ مِنْ
عِظَمِ
فَإِنَّ فَضْلَ رَسُولِ اللهِ لَيْسَ لَهُ
حَدٌّ فَيُعْرِبَ عَنْهُ نَاطِقٌ بِفَمِ
|
|
Fotnoter:
(3) I denna
och de två följande verserna anspelas
på episoder från Profeten Muhammads liv (fred och
välsignelser vare med honom), som återfinns i
välkända hadith.
(4) Betydelsen av dessa ord framgår tydligt ur Koranen:
Allah
den Upphöjde skapade världen för att människan ska
lära känna och tjäna Honom, genom det Budskap Han
sänt med Sina Förkunnare – främst bland dem Profeten
Muhammad, fred och välsignelser vare med honom. Honom förutan
fullföljs inte skapelsens mening.
(5) detta livet och det kommande
(6) jinn och människor
(7) Imam al-Busiri använder här ordet habib -
ordagrant:
den mest älskade
(8) dvs. avhåll dig från att tillskriva honom
gudomlighet, som det kristna gjort med sin Profet `Isa (Jesus), fred
vare med honom
|
Ur
tredje, nionde och tionde avsnitten:
Om hans förbön (fred och välsignesler vare med
honom)
|
| Han är
den som
står
högst i gunst (hos
Allah)(9)
– (vi) hoppas på hans
förbön
(den Dag) då skräck och fasa slår oss |
هُوَ
الحَبِيبُ الذِّي تُرْجَى شَفَاعَتُهُ
لِكُلِّ هَوْلٍ مِنَ الأَهْوَالِ مُقْتَحِمِ
|
(...)
|
|
Om han vid
Uppståndelsen
ej välvilligt leder
mig vid sin hand - ve då min snubblande fot! |
إِنْ لَمْ
يَكُنْ فيِ مَعَادِي آخِذًا بِيَدِي
فَضْلاً وَإِلاَّ فَقُلْ يَا زَلَّةَ القَدَمِ
|
(...)
|
|
O
ädlaste
av
Sändebud(10), vem kan jag söka skydd hos
utom hos dig på det omfattande tumultets Dag(11)
Dina förtjänster, o Allah's Sändebud,
förringas
ej
av (förbön för) mig
(Den Dag) den Storsinte framträder i Vedergällarens namn
Ty denna värld och dess motpart (i det kommande livet)
utgör en
del av din frikostighet(12)
och kunskap om Tavlan och Pennan(13)
utgör en
del av
din kunskap
|
يَا
أَكْرَمَ الخَلْقِ مَالَي مَنْ أَلُوذُ بِهِ
سِوَاكَ عِنْدَ حُلُولِ الحَادِثِ
العَمِمِ
وَلَنْ يَضِيقَ رَسُولُ اللهِ جَاهُكَ بيِ
إِذَا الكَرِيمِ تَجَلَّى بِاسْمِ
مُنْتَقِمِ
فَإِنَّ مِنْ جُودِكَ الدُّنْيَا وَضُرَّتَهَا
وَمِنْ عُلُومِكَ عِلْمَ اللَّوْحِ وَالقَلَمِ
|
O du mitt
jag:
misströsta
ej för dina väldiga felsteg –
när svåra synder förlåts blir de som lätta
förseelser
Kanske min Herre, när Han ger ut Sin barmhärtighet,
delar den i förhållande till syndernas (vikt) |
يَا نَفْسُ
لاَ تَقْنَطِي مِنْ زَلَّةٍ عَظُمَتْ
إَنَّ الكَبَائِرَ فيِ الغُفْرَانِ
كَاللَّمَمِ
لَعَلَّ رَحْمَةَ رَبِّي حِينَ يَقْسِمُهَا
تَأْتِي عَلَى حَسَبِ العِصْيَانِ فيِ الْقِسَمِ
|
O Herre
avvisa
ej mitt
hopp
(då jag ställs) inför Dig,
och låt ej min Dom bli till undergång
Var mild mot Din tjänare i denna värld och i nästa, ty
när fara påkallar hans tapperhet, drivs den på flykt |
يَا رَبِّ
وَاجْعَلْ رَجَائِي غَيْرَ مُنْعَكِسٍ
لَدَيْكَ وَاجْعَلْ حِسَابِي غَيْرَ
مُنْخَرِمِ
وَالْطُفْ بِعَبْدِكَ فيِ الدَّارَيْنِ إَنَّ لَهُ
صَبْرًا مَتَى تَدْعُهُ الأَهْوَالُ يَنْهَزِمِ
|
Och
låt
Din
välsignelses moln oavlåtligen flöda
över Förkunnaren som ett (milt och) ymnigt regn
Alltmedan vinden vaggar cypressens grenar
Och karavanerna drivs med (eggande) sång. |
مَا
رَنَّحَتْ عَذَبَاتِ الْبَانِ رِيحُ صَبًا
وَأَطْرَبَ الْعِيسَ حَادِي الْعِيسِ
بِالنَّغَمِ
ثُمَّ الرِّضَا عَنْ أَبِي بَكْرٍ وَعَنْ عُمَرٍ
وَعَنْ عَلِيٍّ وَعَنْ عُثْمَانَ ذِي الْكَرَمِ
|
Fotnoter:
(9)
al-habib (se
fotnot ovan)
(10)
enligt några versioner är lydelsen: Du
ädlaste av människor
(11)
Enligt en välkänd och tillförlitlig hadith kommer
människorna på Domedagens att söka efter sina Profeter
för att be dem medla inför Allah, men Profeterna kommer alla
att hänvisa dem vidare, tills de kommer till Profeten Muhammad
(fred och välsignelser vare med honom) – han kommer att föra
talan för sitt samfund, enligt det löfte han fått av
Allah den Upphöjde.
(12)
syftar till att "världen - vore det ej för honom - ej
skulle bringats till existens", se tidigare kommentar
(13)
På Tavlan (al-Lauh) har Allah den Upphöjde
låtit Pennan (al-Qalam) nedtecknat allt som ska hända fram
till Domedagen, och Han har gett Sitt Sändebud Muhammad (fred och
välsignelser vare med honom) del av den kunskapen.
©
Kultursällskapet Damas
|