Om jag vände mig bort
från
dem jag älskar
1, skulle jag bryta mot
[kärlekens] lag –
Men försmår de mig2,
är deras prövning ljuv.
Det ligger mig fjärran att söka tillflykt hos någon
annan
3
Hur [skulle jag kunna göra
det], när mitt hjärta är överväldigat av
kärlek till dem?
När de talar förmedlar jag det med hela mitt jag
4
–
Hur underbart
välgörande är åkallan av de älskade!
För Allah's skull har en livstid ägnats åt [att
söka] deras närhet
5
[När jag fann dem] fylldes
bägaren med ren glädje6, och jorden vidgades
[för att välkomnana] mötet7.
De skänkte mig vänskapens dryck, ren, helig,
oblandad, då slöjorna
drogs undan8.
Och Suleyma
9 sade: «Låt ditt öga finna
svalka
10
och din själ hänge sig
åt njutning, ty [du har nu] anlänt till [den Älskades]
närhet.
Vet du inte att närhet är en hög och
svårnådd rang,
upphöjd och mäktig –
högre än stjärnorna.
Unge vän, vårt heliga land [ligger skyddat på en
otillgänglig plats] som endast kan nås genom att
utplåna sig själv
11 –
och kärleken
[förverkligas genom att] klättra upp längs branta
vägar.
Hur många friare tröttades inte ut av [vägens]
vedermödor,
utan att nå – Blicken
[från den Älskade] som befriar och skänker hjärtat
ro.12»
I [älskarens] bröst flammar åtråns eld
Och [från] hans
ögonlock strömmar [tårar som regn strömmar med
ifrån] moln.
Han ser hur hans själ går från ett stadie till
nästa på bara ett ögonblick
om den stannar upp en dag,
begår han en synd13.
Den som vill leva, och undfägnas av Vår blick –
må han [utplåna sig
själv och] dö för sin kärlek14, eller
avstå från att [beträda kärlekens väg].