Qasida al-Burda



 



 

Qasida al-Burda
"Mantelhymnen" till ära av Profeten Muhammad
(fred och välsignelser vare med honom)
av Imam al-Busiri
Övers.: B.Muhammad-Klingmann,
med tack till Ann-Catrin Nilsson

Mawla ya salli wa sallim da’iman
`ala habibika khayril-khalqi kullihimi

Första avsnittet:
Om kärlek och längtan

Måhända minnet av dem som lägrat vid Dhu Salam  (1)
Får tårefloder från dina ögon att blandas med blod.

Eller är det vinden som blåser upp ifrån Kazhimah
Eller en blixt som far genom mörkret vid Idam?

Hur är det fatt med dina ögon?
De flödar över fast du ber dem sluta
Och vad har hänt med ditt hjärta? Det flyr i hänryckning fast du ber det komma till sans.

Tror den förälskade att hans kärlek kan döljas
Medan hans (ögon) gjuter (tårar) och (hjärtat) glöder (av kärlekseld)?

Vad om ej åtrå får dig att gråta över ruinerna
Och gör dig sömnlös vid minnet av cypressen och de kända platserna.

Hur kan du neka din kärlek sedan du överbevisats
Av två trovärdiga vittnen – svaghet och gråt?

Din trånad har etsat två fåror i dina kinder:
(Din bleka hys) gula blomma mot (ditt blods) röda ros.

Ja, synen av den jag älskar håller mig vaken om natten
och kärleken har förvandlat glädje till kval

O du som förebrår mig för min rena kärlek (2),
jag ber dig ursäkta mig –  vore du rättvis skulle du inte klandra.

Fotnoter:
(1) Genom att nämna Dhu Salam – en plats som ligger mellan Mekka och Medina – och andra ställen i området kring Medina, leder imam al-Busiri tankarna till föremålet för sin kärlek utan att direkt uttala hans namn.

(2) al-hawa al-`udhriyy – uttrycket hänför sig till en arabisk stam, Banu `Udhra, vars män var lika kända för sin passionerade kärlek som kvinnorna för sin sedesamhet. Banu `Udhra frambragte många stora skalder, bland dem Jamil, vars hela liv och dikt kretsade kring kärleken till Buthaina. Denna diktgenre, som tidsmässigt ligger i brytningen mellan Islam och Jahiliyyah, ger uttryck för ouppfylld längtan och kärlek som överförts till det själsliga planet.

Qasida al-Burda
Fjärde avsnittet:
Om de märkliga händelser dom inträffade vid Profetens – fred och välsignelse vare med honom –
underbara födelse


Hans födelse vittnar om hans höga härkomst.
Lika fulländad är dess början som dess slut1.

Den dagen insåg perserna   
att skräck och vedergällning förebådats dem.

Den natten rämnade Kisra's tron2
och hovet skingrades,

Den [tursenåriga] eldens flamma falnade3 av grämelse,
och floden [Tigris] källflöde hejdades4.

[Staden] Sawa sörjde över att dess sjö torkat ut5,
och vattenhämtarna vände åter i vredesmod.

Som om sorgen hade gett elden vattnets väta,
och vattnet anammat eldens glöd.

Jinnerna ropade [ut hans ankomst]6, och ljusen blänkte7,
och sanningen8 blev uppenbar i [synliga] tecken och [hörbart] tal9.

Men [förnekarna] förblev blinda och döva –
de hörde ej budskapet, och järtecknen såg de ej.

Allt detta sedan magierna upplyst sitt folk
att deras förvrängda tro inte längre höll stånd,

Och man vid horisonten sett meteorerna
falla ned10, liksom på jorden avgudarna.

Från Uppenbarelsens farled drevs
shaytanerna bort i våg efter våg11,

Flyende som Abrahas hjältar12,
eller armén som [vid Badr] beskjöts med stenar ur [Sändebudets] hand13.

Stenar som prisat Allah i hans handflata, och sedan kastats14,
som den lovprisande [Yunus], som kastats upp ur [fiskens] buk15.

Fotnoter:
[1] Dess början: ursprunget till hans härkomst, dvs. Profeten Adam (s). Dess slut: Profetens (s) fader `Abd Allah. [Sharh al-Imam al-Bajuri]
[2] Kisra: namnet på det persiska kungahuset. Tronen: avser en bred soffa, överskuggad av balkonger, där hovets dignitärer brukade samlas för överläggningar. Det fanns tjugoen balkong, varav fjorton rasade ihop samma natt som Profeten (s) föddes.
[3] Eldens flamma falnade: syftar på den tusenåriga eld som magierna upprätthållit, som slocknade vid Profetens (s) födelse. [Ref: Hadith av Makhzum ibn Hana, återberättad av Bayhaqi - cf. Takhrij till Qadi `Iyad's al-Shifa]
[4] Floden: Tigris [Sharh al-Imam al-Bajuri]
[5] Dess sjö torkat ut: syftar på sjön som torkade ut vid hans Profetens (s) födelse. - Enligt en del kommentarer handlar det om sjön Tabari (Tiberia) i Palestina, som är en vidgning av Jordan-floden [Ref: Qadi `Iyad's Al-Shifa]; enligt andra kommentarer är Sawa en stad i Persien. [Sharh al-Imam al-Bajuri]
[6] Jinnerna ropade: Jinnerna kungjorde Profetens (s) ankomst med höga rop som hördes över berg och dalar. [Sharh al-Imam al-Bajuri]
[7] Ljusen blänkte: I Qadi `Iyad's al-Shifa om nämns att Umm `Abd al-Rahman ibn `Awf, som var med vid Profetens (s) förlossning, såg hela himlen lysas upp från öster till väster, så att hon kunde se ända bort till Romarikets slott.[Återberättat av Abu Nu`aym i al-Dala'il; cf. al-Manahil (Takhrij al-Shifa)] – Imam al-Bajuri anför en hadith af Profetens moder Amina "När jag födde honom (s) kom ur mitt sköte ett ljus som lyste upp slotten i Sham, och jag födde honom ren, utan något motbjudande."
[8] Sanningen: Dvs. sanningen i att han (s) var ett Sändebud från Allah.
[9] Tecken och tal: Dvs. hans ankomst beledsagades av synliga tecken (de blänkande ljusen), och genom hörbart tal (jinnernas som ropande ut den).
[10] Meteorerna som föll ned: Enligt en hadith bevittnade Umm `Uthman ibn Abi al-`As att stjärnorna föll ned från himlen då han (s) föddes. [Hadithen är da`if (Takhrij al-Shifa)] Imam al-Bajuri säger att det syftar meteorerna som kastades på jinnerna (se nästa vers).
[11] Shaytanerna som drevs bort: Syftar på att de jinner, som före Profetens (s) ankomst brukade sitta och tjuvlyssna på änglarnas samtal. Därefter blev bortjagade däreifrån genom att beskjutas med stjärnskott. [Ref: Koranen Sura 15: 17, 18 och Sura 72: 8, 9]
[12] Abraha's här: Abraha var Yemens kung, som året före Profetens (s) födelse angrep Ka`ba med en här av elefanter, De möttes av en fågelsvärm, som besköt dem med stenar, så att de tvingades fly [cf. Koranen Sura al-Fil].
[13] Armén som besköts med stenar ur Sändebudets hand: syftar på en händelse i slaget vid Badr, då Profeten (s) tog upp småstenar från marken och kastade dem på Quraysh med orden: "Fördärv över dessa ansikten!" (Shahat al-wujuh), varpå muslimerna gick till segerrikt angrepp och Quraysh flydde.
[14] Stenar som prisat Allah i hans handflata: syftar till en annan händelse, fristående från den förra, då sahaba bevittnade att stenar som låg i Profetens (s) hand lovprisade Allah.
[15] Imam al-Busayri gör här en analogi mellan de lovprisande stenarna som kastades på Quraysh, och Profeten Yunus (s) som kastades ut ur valens buk [cf. Koranen].



The Blessed Burdah:
Celestial Lights in Praise of
The Best of Creation sallAllahu aleyhi wasallam
Known as The Poem of The Cloak
of the noble Imam
Abu Abdullah Muhammad Bin Said al-Busiri
Translated by Shaykh Hamza Yusuf

Chapter (1) On Lyrical Love Yearning

Is it from recollection of neighbours in the valley of Dhi Salami
That you mix tears with blood as they flow from your eyes?

Or perhaps sweet breezes blowing from Kadhima's direction?
Or bolts of lightning that flash in the depths of Mount Iddam?

What's wrong with your eyes? You say, "stop!"
But that only increases their painful downpour;

Or your heart? You say, "Wake up!"
Bit it wanders even further astray in distraction!

Does someone so fooled with love think it can be hid
Behind such a downpour of tears or a heart's raging fires?

Without love's passion you would never have wept so over the traces  of your beloved's camp
Nor spent sleepless nights recalling the fragrance of a willow or the mountain your darling walked in.

Nor would the mere memory of tents and those who dwelt there
Have draped you in mourning clothes, weeping and wasting away.

How can you deny such a love, when true tears
And real heartbreak testify so strongly against you?

The sorrow of love has etched two salty troughs down your face
And branded gaunt marks on it as pallid as yellow and blood-red roses.

How true! In the night a vision of the one I long for came and deprived me of sleep.
But love is famous for impending pleasures with pain!

O you who fault me for this vestal love, accept my excuse
Yet it you judged fairly, you would find me blameless.

May you never have to live like this! I can't even keep it a secret
From my critics, I am so feverish and lovesick!

You have given me good advice, but I can't hear it
A lover's ears are deaf to the outcries of love-critics.

How can I listen? I don't even trust the counsel of grey hairs,
And everyone knows old age is guileless when it comes to good counsel!




Qasida al-Burda
"El poema del Manto"
del Imam Sharaf al-Din al-Busiri
Traducido por: Abd al-Wâhid Gutiérrez Ontiveros

Primera parte

1. ¿Es al recordar a los moradores de Dzi sálam
por lo que vierten tus pupilas lágrimas mezcladas con sangre?
2.  ¿O bien es porque el viento sopla desde Kázima,
o porque el relámpagobrilla en la oscuridad sobre Ídam?
3. ¿Qué le pasa a tus ojos que, si les dices ¡basta¡, se desbordan?
¿y que a tu corazón que, si le dices ¡despierta¡, se abisma?
4. ¿Cree el enamorado que puede ocultar su amor
entre lágrimas vertidas y ardores?
5. Si no fuera por pasión, no se derramarían lágrimas sobre los recuerdos,
Ni te dejaria insomne la mención del ban o del ‘álam,
6. ¿Cómo puedes negar un amor cuando dan testimonio
de él contra ti las pruebas irrefutables de las lágrimas y el agotamiento?
7. el amor apasionado ha labrado dos lineas con llanto y enfermedad
Del color de la pimienta sobre tus mejillas, o bien rojizas.
8. Sí; me ha visitado de noche el fantasma de aquél al que amo y me ha dejado en vela.
El amor mezcla los placeres y el dolor.
9. Tú, que me censuras a causa de una pasión pura, ¡discúlpame!
¡acéptalo de mi! Si fueras justo, no me censurarías.
10. Te ofende mi estado: mi secreto no está oculto
a los delatores, ni mi padecimiento acaba.
11. Me ofreces tu consejo, pero no lo escucho:
El amante es, ante los censores, sordo.
12. Yo sospecho del consejo de la cana en su censura
Pero la cana en su consejo está fuera de sospecha.


Sources &
Acknowledgements



Damas Cultural Society 2007
www.damas.st
Latest update: 2007-03-21