In the
Shade of the Light
a poem by
al-Sayyid
al-Sheikh
Abul Hasan Muhammad al-Bakari (d. 952 H)
Translated by
al-Sayyid al-Shaykh Muhammad
al-Yaqoubi
No Mercy That
Allah has sent or
will send,
None that may ascend, descend or transcend
In the realm of Allah or in His Soveregnty,
Whether it is specific or comes in totallity
Except that Taha, His Servent. thr Elect,
His Prophet, the Preferred whom He verily has sent
Is certainly the channel of as well as the source,
A fact that every man through reason can course.
So beseech Him always for everything you need,
For he is the Shafi who accepts all who plead.
Take shelter in Him from all distress,
For Safety is he as well as Fortress.
Put down the loads of hope at Him there
He is the Refuge, the one who will bear
In the state of hardship, when calamities fall,
Do not despair upon him call.
O most Esteemed of what Allah may create
And the best whom to Him we supplicate.
How many a time You removed grave grief,
And this is what afflicted me again in brief.
More helpless than me there will never exist,
What strength do I have or stamina to persist?
By He who made you in the world sublime
And raised you to a rank no one can climb
Disencumber me from all my hardships and pain,
Whom do I solicit if you desist or refrain?
At loss am I, my patience is gone.
I have not a clue of what next to be done.
You're the Door to Allah, whoever finds a way
To travel without you will be surely turned away.
Prayers on you as the winds of the north
swiftly shake hands with the flowers that come forth
With salam from Allah as the odor of the Houses
Smells sweet, and the fragrance of incense arises
With the Family, the companions so long as a pigeon
Whose twig is succulent cooc loudly in the region.
|
Qasida
av
al-Sheikh al-Sayyid
Abul-Hasan Muhammad al-Bakri (d. 952 H)
Översättning: B.M.K.
I all
barmhärtighet den Barmhärtige
ska sända eller har sänt upp eller ned
till himmelriket eller till jordens rund,
som förmån eller allomfattande nåd,
är Ta-Ha – Hans utvalde Förkunnare,
Hans tjänare och huldaste Sändebud –
den som Han gjort till källa och till kanal;
det vet envar som äger vett och förstånd.
Åt honom kan du anförtro allt ditt hopp –
han är ett ombud som alltid tar emot;
och sök i farans stund hos honom beskärm
ty han är dig en fristad och säkert värn.
Lägg inför honom ned dina börders ok
ty han är vännen som tar sig an din sak.
När svårigheter hopas och ofred rår
och hårda tider – anropa honom då.
O ädlaste av varelser inför Gud,
du bäste genom vilken vi Honom ber,
När nöd och ångest griper mig – då är du
den som fördriver oro, sorg och betryck.
Ack, ser du någon mera hjälplös än mig,
och mera nödställd - hur kan jag härda ut?
Jag ber vid Den som korat och upphöjt dig
till högsta rang, dit ingen annan når upp:
O, skynda att befria mig ur min nöd!
Vem kan jag be om du ej mottar min bön,
när ingen utväg finns och mitt tålamod
är slut, och jag vet varken in eller ut?
Ty du är människornas dörr till Allah –
den som går annan väg kommer aldrig fram.
Så må du smekas av välsignelsens vind,
som leker utmed sluttningens blomsteräng,
och friden som från Helgedomen sänds ut
och skänker doft åt aloe och åt mysk.
Må fågeln från sin späda gren lysa fred
över den nobla Släkten och Sällskapet.
|