Profetens (s )moské i Madina var byggd av stammar av palmträd, som man lagt ett tak av skuggande grenar på. Profeten (s) brukade stiga upp på en stubbe av ett palmträd för att bättre synas när han predikade i moskén. Senare byggdes det en talarstol (minbar) åt honom (s). Då hördes från stubben han brukat stå på ett bölande som från en kamel. Hela moskén skakades av stubbens gråt, den grät så häftigt att den till sist brast itu. Då kom Profeten (s) och lade sin hand på den, tills den blev stilla. Han (s) sade: "Den gråter för att den tänker på vad den gått miste om " – dvs. att den inte längre fick tjäna som stöd åt honom att stå på.
     Han (s) sade till stubben: "Om du vill kan jag lämna tillbaka dig till den dunge där du (tidigare) stod, och du kommer att slå rot igen, och du kommer att bli fulländad till växten och få nya grenar och frukter. Men om du vill planterar jag dig (istället) i Paradiset, där Allah's vänner kommer att äta av dina frukter."  Sedan lyssnade Profeten (s) på vad palmstubben skulle säga. De som stod nära kunde också höra när den savarade: "Ja, plantera mig i Paradiset, så att Allah's vänner kan äta av mig, då är jag på ett ställe där jag aldrig kommer att vissnaa och dö."  Profeten (s) sade: "Då gör jag det." Sedan sade han (s): "Den valde det eviga hemmet" – Paradiset – "framför det förgängliga hemmet" – livet på jorden, där allting har ett slut.
     Profeten (s) sade: "Hade jag inte kommit till den"  – för att trösta den – "skulle den fortsatt att gråta ända till Domedagen av saknad till Allah's Sändebud." Sedan befallde han (s) att den skulle begravas  under talarstolen. På så sätt fortsatte stubben att tjäna som stöd för honom (s) var gång han (s) steg upp i talarstolen.

     Många år senare, efter Profetens (s) död, förstördes moskén, och en av Följeslagarna, Ubayy (r), tog med sig stubben till sitt hem. Där stannade den tills den blev angripen av termiter (trämaskar), som åt upp den, och det bara blev stoft kvar av den.

     När al-Hasan (al-Basri) berättade denna historia, brast han i gråt och sade: "O Allah's tjänare, (palmträets) virke kände saknad efter Allah's Sändebud (s) och längtade efter honom, därför (att den visste) hans rang – då har ni mera fog för att längta efter mötet med honom (s).