Del 2 Kapitel 3 Avsnitt 4:

     `Amr ibn Maymun sade: ”Jag besökte Ibn Mas`ud regelbundet under ett år. Varje gång jag hörde honom säga: ‘Allahs Sändebud, fred och välsignelser vare med honom’, så fortsatte han att säga ‘Allahs Sändebud’ under resten av dagen och hans oro växte tills jag såg svett tränga fram under hans ögonbryn. Sen sade han: ‘så, om Allah vill, eller mer eller mindre eller något likande.’ ”
     Ibrahim ibn `Abdullah ibn Qusaym al-Ansari, som var högste domare (qadî) i Medina, sade. ”Malik ibn Anas gick förbi hos Abu Hazim medan denna undervisade i hadith, och han gav honom tillåtelse att lyssna. [Malik] sade då: ‘Det finns ingenstans att sitta och jag tycker inte om att stå upp medan jag lyssnar till hadith om Allahs Sändebud.’ ”
     Malik sade: ”En man kom till Ibn al-Musayyab när han låg (och vilade) och bad honom om en hadith. Han satte sig upp och gav honom hadithen. Mannen sade till honom: ‘Jag önskar att du inte gjort dig så mycket besvär.’ Han svarade: ‘Jag tycker inte om att berätta en hadith för dig om Allahs Sändebud liggandes.’ ”
     Det berättas att Ibn Sirin brukade skratta ibland, men när det berättades en hadith om Profeten i hans närvaro blev han ödmjuk.
     Abu Mus`ab sade: ”Malik ibn Anas brukade, på grund av sin stora respekt för Allahs Sändebud (s), bara förmedla hadith om honom (s) när han var i ett tillstånd av renhet (wudû´).”
     Mus`ab ibn `Abdullah sade att när Malik ibn Anas skulle lära ut en hadith om Allahs Sändebud så gjorde han wudû´ och gjorde sig i ordning, satte på sig sina kläder och gav sedan hadithen. Någon frågade honom om detta och då sade han: ”Detta är en hadith om Allahs Sändebud (s).”
     Mutarrif sade: ”När folk kom för att besöka Malik gick hans tjänsteflicka ut till dem och sade: ‘Sheikhen frågar om ni vill lyssna till hadith eller om ni har andra frågor.’ Om de hade frågor, kom han ut till dem. Om de kommit för att lyssna till hadith så gick han och gjorde wudû´, satte på sig parfym och nya kläder, en mörk mantel och turban och han lade mantelns huva över sitt huvud. Ett podium sattes fram åt honom. Han gick ut i all ödmjukhet och brände väldoftande rökelse (`ud) ända till dess han var färdig med att lära ut hadith om Allahs Sändebud.”
     En annan person sade att han bara satt vid det podiet när han lärde ut hadith från Allahs Sändebud (fred och välsignelser vare med honom). Ibn Abi Urways sade: ”När någon frågade Malik om det sade han: ‘Jag tycker om att visa aktning för hadith om Allahs Sändebud. Jag lär bara ut dem när jag har wudû´.’ ” Han sade också att Malik ogillade att lära ut hadith på gatan när han stod upp eller när han hade bråttom. Han sade: ”Jag vill vara säker på att folk förstår hadith från Allahs Sändebud.”
     Dirar ibn Murra sade: ”De brukade ogilla att lära ut hadith när de inte var i wudû´.” Om al-A`mash ville lära ut en hadith när han inte var i wudû´ så gjorde han tayammum.
     `Abdulla ibn Mubarak sade: ”Jag var hos Malik när han lärde oss hadith. En skorpion bet honom sexton gånger. Han ändrade färg och blev mycket blek, men han avbröt inte hadithen om Allahs Sändebud. När han var färdig och folk gått sin väg sade jag till honom: ‘Abu `Abdulla, jag såg dig göra något oerhört idag!’ Han sade: ‘Ja, jag höll ut på grund av min respekt för Allahs Sändebud.’ ”
     Ibn Mahdi sade: ”En dag gick jag tillsammans med Malik till al-`Aqiq. Jag frågade honom om en hadith och han förebrådde mig och sade: ‘Du är för god i mina ögon för att fråga om en hadith om Allahs Sändebud medan vi går!’ ”
     Domaren Jarir ibn `Abdu'l-Hamid frågade Malik om en hadith medan han stod upp och Malik beordrade att han skulle arresteras. Man sade till honom: ”Men detta är ju domaren [qadin]!". "En qadi borde ha bättre uppförande [adab] ”, genmälde [Malik].
     Hisham ibn al-Ghazis frågade Malik om en hadith medan han stod upp och Malik slog honom tjugo gånger med ett spö. Sedan tyckte han synd om honom och lärde honom tjugo hadith. Hisham sade: ”Jag önskar att han hade givit mig fler slag och sedan fler hadith!”
     `Abdullah ibn Salih sade: ”Malik och al-Layth skrev bara ned hadith när de befann sig tillstånd av renhet.”
Qatada brukade rekommendera att hadith om Profeten (fred och välsignelser vare med honom) bara skulle läsas i tillstånd av renhet och bara skulle läras ut i tillstånd av renhet.