---

---

1. [Han] kom från Dārān(2), en av byarna kring Damaskus, och dog år 215 (år 830 A.D.). Jag hörde Muhammad al-Husayn säga, att cAbd Allāh bin Muhammad al-Rāzī sagt, att han hört Ishaq bin Ibrāhīm bin Abū Hassān säga, att han hört Ahmad bin Abū 'l-Hawārī säga, att han hade hört Abū Sulaymān säga 'Den som gör gott om dagen belönas om natten, och den som gör gott om natten belönas om dagen. Om någon uppriktigt försöker lämna ett begär, så avleder Gud det från hans hjärta. Gud den högste är alltför ädel för att plåga ett hjärta med ett begär, som man vill lämna för Hans skull!'.

2.Enlig samma berättarkedja [isnād] sade han också: »När Denna världen dväljes i ett hjärta förflyttar sig Den kommande världen bort från det.»

3. Jag hörde sufimästaren Abū cAbd al-Rahmān al-Sulamī {Gud förbarme sig över honom!} säga, att han hört al-Husayn bin Yahyā säga, att han hört Djacfar bin Muhammad bin Nusayr säga, att han hört al-Djunayd säga, att Abū Sulaymān ad-Dārānī hade sagt: »Ibland hamnar något folkligt talesätt i mitt hjärta [och ligger där] några dagar, men [sen] tar jag det till mig endast utifrån två välgrundade vittnen: Koranen och Profetens goda exempel [sunna].»

4. Abū Sulaymān sade: »Den yppersta handling en människa kan utföra är att motsätta sig själens trängtan [hawan].»

5. Han sade: »Varje ting har ett kännetecken, och tecknet på att man inte längre är väl mottagen (hos Gud) är att man slutat gråta.»

6. Han sade: »Det finns ingenting som inte anfrätes, och det som hjärtats ljus anfrätes av är en full mage.»

7. Han sade: »Allt som distraherar dig från Gud, såsom familj, pengar eller barn, är olycksbringande för dig.»

8. Abū Sulaymān sade: »En kall natt befann jag mig i bönenischen (i moskén) och kylan besvärade mig, så jag gömde ena handen från kylan medan den andra var utsträckt [i bön]. Sen somnade jag till och en röst ropade då till mig 'Abū Sulaymān! Vi har i din hand lagt det den sträckt ut sig mot. Hade den andra också varit framme, hade vi även lagt i den!'. Då svor jag vid min själ att jag aldrig [mer] skulle be utan att båda mina händer skulle vara utsträckta, vare sig det rådde hetta eller kyla.»

9. Abū Sulaymān sade: »Jag somnade bort från min litania-bön [wird] en gång och se: då står jag där hos en av Paradisets skönheter [hawrā´] som säger till mig 'Du sover, och jag är redo för dig sedan femhundra år i kvinnogemaken!'.»

10. cAbd Allāh bin Yūsuf al-Isbahānī sade, att Abū cAmr al-Djūlāstī sagt, att Muhammad bin Ismācīl sagt, att Ahmad bin Abū 'l-Hawārī hade sagt: »Jag gick in till Abū Sulaymān en dag. Han satt och grät, så jag frågade honom 'Vad är det som får dig att gråta?', och han sade 'Ahmad, varför skulle jag då inte gråta? När natten bryter in, när ögonen har slutits till sömn och varje älskare är ensam med sin älskade, när de som älskar Gud slagit slagit sig ned på sina bönemattor(3) och deras tårar strömmar ned på deras kinder och droppar ned i deras bönenischer [mahārīb] och Den ärorike [al-djalīl] {upphöjd och hög är Han!}, som övervakar [dem ]från ovan, [då] ropar ut "O du Gabriel! Framför mina ögon finns de som finner behag i Mitt ord [kalām-ī] och själsro i ihågkallandet av Mig [dhikr-ī]. Dem övervakar Jag i deras ensamheter, hör deras suckar och ser deras gråt. Varför ropar du inte, Gabriel, till dem 'Varför denna gråt?'. Har ni sett en älskande plåga sin älskade? Hur skulle det passa sig att Jag straffar folk när natten faller på och de smickrar Mig? Jag svär vid Mig själv: Ja, när de kommer till Mig på Uppståndelsens Dag skall Jag avtäcka Mitt ädla ansikte för dem, så att de kan se på Mig och Jag på dem!"'.»

---

1) Död 215/830. Namnet på den by Abū Sulaymān kom ifrån har, förutom formen Dārān, även formerna Dārā och Dārayya, av vilka nisba-formen blir dārā´ī. Dessa varianter med motsvarande återges i Ansārīs kommentar (Al-Risāla al-qushayrīya, del I, p. 113).
   Erik Hermelins översättning av kapitlet om Abū Sulaymān al-Dārānī i cAttārs Tadhkiratu'l-awliyā´ finns att läsa i hans TAZKIRATÚL'L-AWLIYÁ - VÄNNERNAS MINNE, del II, pp. 25-40: Abū Sulaimān Dārā´ī. I cAttārs persiska text står det Dārayya med nisba-formen dārā´ī, och Erik Hermerlin skriver därför helt korrekt al-Dārā´ī i enlighet med sin persiska textförlaga (Tadkirat al-awliyā´, ed. R. Nicholson (1905-07), del I, s. 229. Richard Gramlich ger Abū Sulaymān nisba-formen "ad-Dārānī" trots att han föredrar Dārayya som ortnamn efter att ha listat varianterna ovan (Das Sendschreiben al-Qušayrīs..., s. 54, not nr. 79).

2) Dārān: formerna Dārā och Dārayya förekommer också (se  not 1).

3) när de som älskar Gud slagit sig ned på sina bönemattor: ordagrant "när kärlekens folk sträckt ut sina fötter" [wa'ftarasha ahl al-mahabba aqdāmahum].

---

---

He was from Daran...